 Den 15 juni 2009 togs det första steget mot ljus över Jyamrung. På Holtab bildades en arbetsgrupp. Anställda lyssnade på föredrag om Nepal, skissade på lösningar och tog kontakt med nepalesiska samarbetspartner. Den svensk-nepalesiska föreningen Tuki Nepal hjälpte till med att öppna dörrar, och så var projektet igång.
Att det skiljer 640 mil och ett antal tidszoner mellan Tingsryd och Jyamrung blev uppenbart ganska omgående. Jyamrung spänner över ungefär 800 meters nivåskillnad mellan det översta och nedersta huset. Byn saknas på kartor och människors vardag ligger betydligt närmre gudasagor än tekniska landvinningar och planering bortom risfält och bufflar.
Det som fungerar bakom ett småländskt skrivbord, fungerar inte nödvändigtvis i Nepal. Förmågan att smida snabbt och tänka långsiktigt var ändå viktig. Inte minst för att behålla förtroendet hos bybor som vant sig vid att utländska biståndsprojekt ofta innebär brutna löften.
I november 2009 spreds det första ljuset över Jyamrung. Sju lågkastiga familjer fick el via solceller, två glödlampor och ett vägguttag. Det låter inte mycket. Men barnen kunde hädanefter läsa sina läxor i ljus. Kombination vägguttag och mobiltelefon skapade dessutom kontakt med omvärlden och fäder och söner som gästarbetar i Qatar och Malaysia.
Under 2010 arbetade Holtab för en fortsättning. Ytterligare cirka hundra hushåll skulle förses med el. Men hur? Företagets resor till Nepal hade gett vissa svar. Vindkraft föll på avsaknaden av vind. Tankarna på att knyta samman byn med det nationella nätet avskrevs på grund av ständiga strömavbrott och osäkert politiskt läge. Valet föll istället på Barhmale khola, bäcken bakom byns skola. Ett mikrokraftverk innebar miljövänlig el och minskat tryck mot Himalayas värdefulla skogar som på landsbygden ofta står för ved och energi och innebär att unik biologisk mångfald bokstavligt går upp i rök.
|
